tisdag 15 maj 2012

Solros och ilska

Idag fick lillgossen äntligen ta hem sin solros som han planterat på dagis, som han har längtat. Nu gäller det bara att mamman lyckas få den att överleva, jag har inte jättegröna fingrar. Men enligt dagisfröken skulle det bara vara att plantera den i jorden ute nu. Lillgossen sa däremot bestämt när vi kom hem att han vill ha den inne, så plantering i en stor kruka kanske funkar?!





Jag sitter här nu och är lite arg på mig själv. När vi lägger våra småttingar så läser vi en godnattsaga för dem och sedan sitter vi kvar och sjunger för dem tills de somnar (de delar rum). Vi brukar ta varannan kväll jag och maken, ikväll var det min tur, och det var en liten gosse som absolut inte ville somna. Han är hur trött som helst men säger att han "orkar inte sova". Så här på kvällen när jag är trött och bara vill få sjunka ner i soffan så tryter tålamodet och tillslut så bubblar det över inom mig och jag fräser åt honom och går ut ur rummet, ilsken och galen går jag ner och hänger tvätten och det flyger diverse fula ord ur munnen på mig. När jag sedan går upp till honom igen är jag lite lugnare och lägger mig bredvid honom och då somnar han nästan på en gång. Jag blir så arg på mig själv att jag blir så ilsken av mig, att jag inte bara kan acceptera att han har svårt att somna och kanske läser en extra bok eller så för honom, men nej då låter jag ilskan ta över och sedan får jag sitta med dåligt samvete. Ja ja, gjort är gjort och jag kommer garanterat få fler tillfällen till att öva mitt tålamod. Och nu har jag fått skriva av mig lite också så känns det lite bättre :).



Bild via

Ber om ursäkt för ett gnälligt inlägg från mig idag, men jag hoppas att ni alla mår bra och har haft en fin tisdag!

Kram Jennifer

7 kommentarer:

  1. Var inte så hård mot dig själv. Läs igen imorgon, det kommer bli en bättre kväll!

    Kram

    SvaraRadera
  2. ja usch å fy för det där dåliga samvetet, det kan verkligen gnaga i en. Känner igen det där, fast nu har det faktiskt blivit bättre på kvällarna sedan vi började med att vi godnattar dom och sedan sätter på en ljudsaga som de får lyssna på tills de somnar. Däremot blir det alltid bråk på mornarna å då är man ju så jäktad också för att hinna till jobbet i tid så känns som det blir kaos å så sitter man där på jobbet å har dåligt samvete sen. Tur man inte är ensam alla verkar dras med det där dåliga samvetet. Kram

    SvaraRadera
  3. Det är bra att gnälla av sig!
    Jag förstår dig helt. På kvällen är man helt slut och vill helst att de ska somna utan problem. Mina stora tjejer är lätt vakna till 21.30 varje kväll.
    Kvittar vad man gör så blir de inte trötta..

    Kram K

    SvaraRadera
  4. Känner igen det där, både att försöka hålla liv i sådant de sått på förskolan och långdragna nattningar.
    Vi låg alltid hos vår son tills han somnade när han var liten och sedan även med dottern. Vid en viss ålder har det dock blivit ohållbart. Båda barnen har legat och bara snurrat runt och till slut är tålamodet slut och man blir arg. Och då kommer det dåliga samvetet. Då bestämde vi att vi låg hos dem en liten stund och sedan fick de somna själva om de inte somnat. Dottern vill fortfarande gärna somna i våra sängar och det får hon oftast.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Hej vännen tålamodet kan inte vara på topp alltid, helst inte på kvällen... Jag tycker du är en jättemysig mamma som läser och sjunger varje kväll (varannan:) Lycka till med solrosen, jag jobbar på förskola och vi har också planterat solrosor med barnen nu. Ha en fin helg stor kram från Maria

    SvaraRadera
  6. Alla mammor kan nog relatera till detta inlägg. Man är helt slut ibland. Nya tag imorgon:) kram

    SvaraRadera
  7. Ja, det där känner man verkligen igen....händer från och till, det där dåliga samvetet är inget roligt, och just då känns det så himla onödigt, visst vet man att det är klokare att ta det lungt och ge det lite tid till, men man är bara människa, man gör så gott man kan och man måste få lov att bli galen och vansinnigt ilsken och arg ibland, och sen besinna sig och be om förlåt, ge det som barnet behöver......

    Vad bra att du skrev av dig så du mår bättre, kram på dig!

    Pernilla

    SvaraRadera

Tack fina för din kommentar!