fredag 3 mars 2017

Fast inte i nedförsbackarna förstås, då var jag livrädd

Alltså vabbandet bara fortsätter, jag är så less på sjukdomar nu. Lilltjejen är den som råkat värst ut nu, först magsjuka och sen efter bara en vecka streptokocker. Äldste grabben har också haft streptokocker, han fick det först. Jag fick ont i halsen i den vevan också och var rädd att jag skulle ha streptokocker och då var det bara en vecka kvar till Öppet spår. Kändes inte som en bra uppladdning, men efter fyra dagar med halsont så bara försvann det. 

 
Vab brukar innebära bakning, så även denna gång.


Jag var ärligt talat lite nervös att jag ändå skulle ha bakterier i kroppen när det var dags att ge sig ut på den nio mil långa färden. Men men, eftersom jag inte kände mig sjuk så var det bara att ge sig iväg. Natten mot lördagen plockade jag upp en kompis och vi åkte mot Mora där vi tog bussen upp till Sälen och starten. Att ge sig ut och åka 9 mil efter att bara ha 23 km i benen på skidor kändes ju inte jätteklokt. Men jag resonerade som så att jag hade ju betalat startplatsen och då kunde jag lika gärna starta och åka så långt som jag orkade. Så fick jag prova på första delen av Vasaloppet också.


 
Vasaloppsstarten, ingen härlig doft när man gick förbi bajamajorna, det var inte bara jag som hade nervös mage :).


Men så är det ju så med mig att jag har svårt att bryta ett lopp, det ska mycket till innan jag ger mig. Jag höll sällskap med min kompis första halvan av loppet. Och oj så härligt det var, fint väder och vacker miljö och vi åkte så långsamt att jag bara njöt. Fast inte i nedförsbackarna förstås, då var jag livrädd. Det var bara is och snöhögar då folk hade plogat bort spåren. Efter halva loppet hoppade kompisen av men som sagt, att bryta är inget för mig så jag körde på. Ökade tempot lite grann :) och tog vätskestation för vätskestation och till slut så var jag i mål! Men det tog låååång tid fast jag är ändå så himla glad att jag fixade det. 

Dagen efter var kroppen riktigt stel och knäna protesterade, sen kom febern. Lilltjejen fick feber i måndags och halsontet blev bara värre för henne så på onsdagen var vi till vårdcentralen och visst hade hon streptokocker. Den lilla stackaren, hon har inte haft något vidare sportlov. Fast hon fick penicillin i onsdags så är hon fortfarande väldigt dålig och har så ont i halsen och nacken. 


 


Jag tänkte att det kunde vara bra med lite miljöombyte så vi drog till stugan i onsdagskväll. Där vi bara har slappat och spelat tv-spel och tittat på film. Vi såg Peter och draken Elliot och jag och lilltjejen var söndergråtna efteråt, den var riktigt bra! 


 
Jag kände mig bättre igår så jag och lillkillen gick ut en stund när solen tittade fram.


Nu är jag helt feberfri och det var så galet skönt att få ut på en powerwalk i morse, fast det var halt så in i bängen.  

 
Härlig promenad och yoga, skönt för kroppen.

Nu är det dags för Wild kids.

Kram Jennifer