fredag 3 mars 2017

Fast inte i nedförsbackarna förstås, då var jag livrädd

Alltså vabbandet bara fortsätter, jag är så less på sjukdomar nu. Lilltjejen är den som råkat värst ut nu, först magsjuka och sen efter bara en vecka streptokocker. Äldste grabben har också haft streptokocker, han fick det först. Jag fick ont i halsen i den vevan också och var rädd att jag skulle ha streptokocker och då var det bara en vecka kvar till Öppet spår. Kändes inte som en bra uppladdning, men efter fyra dagar med halsont så bara försvann det. 

 
Vab brukar innebära bakning, så även denna gång.


Jag var ärligt talat lite nervös att jag ändå skulle ha bakterier i kroppen när det var dags att ge sig ut på den nio mil långa färden. Men men, eftersom jag inte kände mig sjuk så var det bara att ge sig iväg. Natten mot lördagen plockade jag upp en kompis och vi åkte mot Mora där vi tog bussen upp till Sälen och starten. Att ge sig ut och åka 9 mil efter att bara ha 23 km i benen på skidor kändes ju inte jätteklokt. Men jag resonerade som så att jag hade ju betalat startplatsen och då kunde jag lika gärna starta och åka så långt som jag orkade. Så fick jag prova på första delen av Vasaloppet också.


 
Vasaloppsstarten, ingen härlig doft när man gick förbi bajamajorna, det var inte bara jag som hade nervös mage :).


Men så är det ju så med mig att jag har svårt att bryta ett lopp, det ska mycket till innan jag ger mig. Jag höll sällskap med min kompis första halvan av loppet. Och oj så härligt det var, fint väder och vacker miljö och vi åkte så långsamt att jag bara njöt. Fast inte i nedförsbackarna förstås, då var jag livrädd. Det var bara is och snöhögar då folk hade plogat bort spåren. Efter halva loppet hoppade kompisen av men som sagt, att bryta är inget för mig så jag körde på. Ökade tempot lite grann :) och tog vätskestation för vätskestation och till slut så var jag i mål! Men det tog låååång tid fast jag är ändå så himla glad att jag fixade det. 

Dagen efter var kroppen riktigt stel och knäna protesterade, sen kom febern. Lilltjejen fick feber i måndags och halsontet blev bara värre för henne så på onsdagen var vi till vårdcentralen och visst hade hon streptokocker. Den lilla stackaren, hon har inte haft något vidare sportlov. Fast hon fick penicillin i onsdags så är hon fortfarande väldigt dålig och har så ont i halsen och nacken. 


 


Jag tänkte att det kunde vara bra med lite miljöombyte så vi drog till stugan i onsdagskväll. Där vi bara har slappat och spelat tv-spel och tittat på film. Vi såg Peter och draken Elliot och jag och lilltjejen var söndergråtna efteråt, den var riktigt bra! 


 
Jag kände mig bättre igår så jag och lillkillen gick ut en stund när solen tittade fram.


Nu är jag helt feberfri och det var så galet skönt att få ut på en powerwalk i morse, fast det var halt så in i bängen.  

 
Härlig promenad och yoga, skönt för kroppen.

Nu är det dags för Wild kids.

Kram Jennifer

torsdag 16 februari 2017

Högen byggs på

Vab igen, den här gången är det lilltjejen som är sjuk, halsont och öronvärk. Äldste grabben har streptokocker så jag är lite orolig över att det är det hon åkt på nu, men än så länge ser halsen inte så eländig ut. Jag försöker passa på att vila själv också, hade dumt nog ångest över att jag inte kunde jobba idag då jag vet hur mycket jag har liggande på hög. Men jag vet ju att jag inte ska ha ångest över det, mina barn är så mycket viktigare än jobbet. Högen byggs på men så får det vara, jag ska inte stressa upp mig över det, allt löser sig. Jag försöker nu istället tänka att jag ska dra nytta av en vab-dag och vila upp mig själv också. 


 
En bild från helgen som var. Jag och ett par kompisar hade en riktigt fin helg i Sälen. Vi hade riktigt härliga stunder i skidspåret. Inget fokus alls på att åka fort och pressa oss utan istället fullt fokus på att bara njuta och må bra. 

 

 
 
På lördagen blev det en tur upp på fjället och gulaschsoppa i Hemfjällsstugan, så mysigt! Turen ner var dock lite läskig då det är så mycket nerför och första delen var ospårad också. Men ner kom vi även om jag och ena kompisen stod och tvekade ovanför några backar :). Vi var inte ensam om att tycka det var läskigt, det kom en man som också stannade ovanför ena backen och sa "det här är ju livsfarligt!", precis vad jag tänkte :). 

 
Alltså vintern kan vara så vacker.

 

Kan säga att jag hade inte den minsta lust att lämna det vackra vinterlandskapet. 

Snart dags att köra igång med lite lunch.

Kram Jennifer


söndag 5 februari 2017

Lite då och då

Inte mycket aktivitet här, känner liksom att orken inte riktigt finns. Men så när jag har läst lite gamla inlägg så är det ju så roligt att ha som minne. Så jag tänker att det kan vara roligt att slänga in ett inlägg lite då och då när tid och ork finns. Just nu är jag och kidsen i stugan och slappar, ska snart ta och packa ihop oss och åka hem. 

Igår testade vi på slalom i Kungsberget, en helt ok anläggning. Men både jag och kidsen tycker nog ändå att Romme Alpin hemma är bättre. 

 
Lite trist väder var det men vi hade skoj ändå.

 


Det var inte särskilt bra i backarna tycker jag. Det blev isigt och mycket högar av snö som gjorde att det blev som hopp. Vi såg många otäcka vurpor och tre gånger såg vi skotrar åka mer med skadade personer. Lite läskigt tyckte vi och vi höll oss till de gröna och blå backarna. Måste säga att jag blev riktigt imponerad av lillgrabbens utveckling, vi åkte nog slalom två gånger förra året och ändå så tog han sig ner bra och hade kontroll. 

Efter skidåkning blev det till att mysa framför brasan och sen mellokväll. 

 
En skön helg i stugan alltså. Väldigt kallt när vi kom i fredags så mössan fick sitta på länge innan vi fått upp värmen :). 

Slänger in lite bilder från januarimånad. Året har börjat bra men jag känner mig fortfarande väldigt trött och orkeslös, fast jag tycker att det börjar vända och försöker mig på lite yoga och meditation som ju ska vara bra :). 


 
Skridskor ute på sjön, riktig energiboost.


 
Träning, mysiga frukostar och god mat gör alltid gott. Men jag har nog kört lite för många tuffa pass för just nu känns kroppen väldigt tung och orkeslös. 

 
Några vab-dagar har det också blivit.

 
 Och mera skridskor :).


Nu ska jag ta och plocka fram lite rester till lunch innan det bär av hemåt igen.

Kram Jennifer