lördag 21 maj 2016

Death Valley

Nu var det ett tag sedan det blev något skrivet här, den där tiden bara flyger iväg och jag vet inte riktigt var den tar vägen. Den här helgen är det dansuppvisning för lilltösen. Idag var första föreställningen och imorgon är den andra och då ska vi titta, ska bli så skoj att se alla duktiga barn. Så är det simskoleavslutning för lillgossen imorgon. Han är såååå glad för det för han avskyr att gå på simskola säger han. Men han är så duktig och det är så roligt att se hur han har utvecklats. 

Tror det får bli bilder från vår trip till Death Valley idag. Åh, när jag sitter och tittar på bilderna så vill jag bara tillbaka. Jag vill ut på "äventyr", bara sätta mig i bilen och sticka iväg, stanna där man känner för att stanna, göra vad man känner för att göra.




Alltså det var så häftigt att åka så att det kändes som att man var mitt ute i ingenstans. Ibland dök det upp någon liten by med ett fåtal byggnader. Ibland såg man några skjul där ute i "ingenstans" och det bodde folk där. 




Death Valley, vackert och häftigt. Det hade varit skoj att gå runt mer men då vi bara hade vanliga gympadojor så lät vi bli. Det var rekommenderat att ha tjocka läderskor om man skulle gå runt eftersom det fanns ormar där. De andra tyckte det skulle varit häftigt att få se en orm men jag så otroligt glad att vi inte gjorde det.




Vi stannade vid ett ställe som heter Badwater. På håll såg det ut som att vi åkte mot en sjö men när vi kom närmre såg vi att det bara var salt, häftigt!
När vi var i Death Valley så var det "bara" ca 27 grader. Några veckor senare är det betydligt varmare, under högsäsong är det så varmt så det är svårt att vara där.

Ja, det var Death Valley det, ett häftigt ställe!

Nu börjar ögonen vilja stänga sig så jag tror det får bli till att gå och sova.

Ha det gott!

Kram Jennifer


tisdag 10 maj 2016

Death Valley får vänta

Jamen hörni, vilken långhelg vi fick, helt underbart! Vi stack till stugan på torsdagen och var där över helgen. Så ett inlägg om Death Valley får vänta, det blir ett "stuginlägg" istället :).

Jag tog cykeln till stugan, det är riktigt bra att cykla dit. Det är ca 47 km så det känns lagom långt, det är fina vägar och härlig omgivning.




Maken målade lite på fredagen så då tog jag och kidsen en promenad ner till sjön.



Fötterna doppades, men de tyckte att det var bra kallt :).

Det blev mycket grillat och kubbspelet plockades fram. Lillgossen förlorade några matcher och fick några raseriutbrott, men annars gick det lugnt till. Inga kastade pinnar på någon men markeringar som att de skulle kastas på någon, inte alltid lätt att vara storasyster ;).

Så härligt att kunna sitta ute och äta frukost och den smakar extra gott efter en skön morgonpromenad.


Lördagen startade jag med en joggingtur. Det känns himla lyxigt att inte behöva ställa klockan (nu funkar i och för sig lillgossen som en väckarklocka) och sedan kunna ge sig ut på ett pass och efteråt sitta och njuta av frukosten.




Sen packade vi ryggsäcken med matsäck och stack till min och barnens favvostrand. Vi var själva där nästan hela tiden och det blev en helt fantastisk dag. Kidsen var galna och doppade sig i sjön trots att det var svinkallt.


Lillkillen var tuffast, och han menade först på att det inte var kallt alls. Fast sen erkände han att det var riktigt kallt :).

Jag fick tid till att läsa ut "Arvet efter dig", så bra! 

Fiskelyckan testades, men det blev inte ens ett napp.





Ja det kändes som att det var sommar och semester! Jag hade inte den minsta lust att åka hem på söndagen. Det blev en cykelrunda hem också, men oj, då gick det tungt. Jag hade en känsla före att det skulle gå tungt. Jag kollade om det fanns någon form av energi som jag skulle kunna ha med mig och trycka i mig om jag tog helt slut. Det enda jag hittade var ett godishalsband, så när jag hade cyklat 40 km så stod jag där längs vägen och tryckte i mig det :).

Det var vår stughelg det, en bra ladda-batterierna-helg!

Ha det!

Kram Jennifer


söndag 1 maj 2016

Grand Canyon

Oj oj, det har varit en tuff vecka. Varslet på 165 tjänstemän på SSAB i Borlänge är nu verklighet och genomfört. Hela 167 personer får gå, tror det är ungefär var fjärde tjänsteman som förlorar sitt jobb. Det här har nog varit min tuffaste vecka någonsin på jobbet. Tack och lov får jag vara kvar, jag får dock byta tjänst. En tjänst som jag haft tidigare och inte självmant skulle välja igen, men jag är oerhört tacksam att jag får vara kvar. Nu gäller det att blicka framåt och göra det bästa av situationen. Och jag hoppas att det här hjälper till så att SSAB kommer att få fortsätta tillverka stål under många år till. 

Nu lämnar vi det jobbiga och så får det bli mer bilder från vår resa till USA. Vi hyrde som sagt bil och gav oss ut på vägarna. Första dagen blev det en trip till Grand Canyon. Och efter att bara ha åkt en kort bit från Las Vegas så blir vi alla helt fascinerade av miljön runt om oss. Bara berg och sand överallt, så himla häftigt (ser inte märkvärdigt ut på bilden men jag lovar att det var häftigt).



Ibland var vi bara tvugna att stanna kliva ur bilen och titta oss omkring. Men när Anette börjar prata om ormhål i marken var jag snabbt tillbaka till bilen ;).



Många kaktusar fanns det :).



Var tvugna att stanna till och tanka och fråga efter lite vägbeskrivning. Och man blir lite snopen att se att de finns butiker där man kan köpa guns and jewelry.




Så blev vi såklart hungriga på vägen, det var ca 4 1/2 timmars bilfärd från Las Vegas till Grand Canyon. Vi hade kollat upp lite dåligt i förväg hur vi skulle åka och vad det fanns för ställen att stanna på. Men vi hittade ett riktigt bra matställe längs Route 66.



Och åker man bil med mig så behövs det också tas kisspauser.


Alltså det ser precis ut som i filmer, det är typ ingenting, och ibland dyker det upp någon bensinmack och bar mitt ute i ingenstans. Och ibland ser man små samhällen med skjul och fallfärdiga villavagnar.

Till slut så nådde vi vårt mål, Grand Canyon. Så mäktigt, så häftigt! Det går inte att återge med ord eller bilder, man måste uppleva det själv.





Tyvärr hann vi inte gå hela vägen ner då vi kom fram lite sent. Det var 12 km att gå för att ta sig ner och sedan samma väg upp så det skulle vi behövt en heldag för att klara. Jag är väldigt höjdrädd, så det var en ren pina början att gå nerför, jag slickade bergsväggarna kan jag lova. I början var det darriga ben och tårarna var nära. Men jag låter inte min rädsla hindra mig från att gå neråt, efter en stund kändes det lite bättre.




Jag blev såklart kissnödig när vi gick, hade ingen aning om det fanns någon slags toalett någonstans på vägen. Så jag fick utmana min höjdrädsla ännu mer och klättra upp till några buskar och kissa :).


Sen åkte vi till olika utsiktsplatser och såg mer av detta mäktiga.







Sen blev det en lång väg tillbaka till Las Vegas i mörkret. Det var en helt otrolig upplevelse och jag är så glad och tacksam att jag fått uppleva det. Dagen efter blev det en trip till Death Valley, men det skriver jag om en annan dag.

Ha det gott!

Kram Jennifer