tisdag 10 juni 2014

Den absolut sista dagisavslutningen

Idag gjorde jag sådär som man inte ska göra. Jag vaknade med feber men eftersom lillgossen var frisk så proppade jag i mig alvedon och sprutade näsan full med nässpray och åkte till jobbet. Kände att jag behövde fixa lite eftersom jag är ledig resten av veckan. 





Sen har det varit fullt upp, så alvedon och nässprayen har följt mig hela dagen. Det var sommaravslutning på dagis på kvällen och det skulle fixas picknick och lite presenter. Det känns riktigt konstigt och lite vemodigt, för det här var den absolut sista dagisavslutningen vi var på. Snart har jag inte längre något dagisbarn längre, från och med v 32 hör lillgossen till fritids.



Det var en perfekt dag för lite sommarfest, solen strålade och det var varmt och skönt. Eller nu ljög jag, jag tyckte inte alls det så skönt, jag tyckte det var för varmt och sökte skuggan hela tiden ;). Värkande bihålor och värme kändes inte bra.
Det var dans runt midsommarstången också, men lillgossen vägrade att vara med, han ville hellre klättra i träd :).


Men nu på kvällen njuter jag av att vara ute, nu är det lagom temperatur och jag sitter ute på altanen och myser. 






Ha det!

Kram Jennifer

5 kommentarer:

  1. Det är vemodigt och lite sorgligt att lämna förskolevärlden. Barnen blir så stora helt plötsligt!
    Ta hand om dig nu och vila!
    Kram

    SvaraRadera
  2. visst är det lite sorgligt när man inser att ens barn blir stora.. Men samtidigt vet jag att jag kan inte börja om igen.. Bara sätta igång och njuta ännu mer av livets gilla gång..

    kram

    SvaraRadera
  3. Det är tråkigt att lämna dagis... Kom ihåg hur nervös jag var när Wiggo började skolan... Men det har ju gått bra ;-)
    Ser iaf ut som ni hade en trevlig avslutning!
    Vila och krya på dig
    Kram Sandra

    SvaraRadera
  4. Å, trist att ha feber och inte känna sig i form. Krya på dig vännen! Du har varit tapper som fixat dagen så bra, trots allt.

    Ja, när det är ett kapitel som avslutas…så känns det! Trösten är att man anpassar sig oftast fint till det nya och det kommer nya positiva saker med förändringen. Som Sandra skriver…det går bra ;)

    Sköt om dig! Tack för fina bilder och din härliga hälsning till mig!

    KRAM

    SvaraRadera
  5. De små växer ju upp alldeles för snabbt, man hinner ju knappt med.
    krya på dig fina.
    kram

    SvaraRadera

Tack fina för din kommentar!