onsdag 6 februari 2013

Berörde mig verkligen

En väldigt fin människa, skrev ett mycket tänkvärt inlägg på FB idag som jag känner att jag vill dela här.



Detta finns även på Sofias blogg som du hittar här.




När jag läste det så började jag givetvis att störttjuta, jag har alltid lätt till tårar men när jag är sjuk så grinar jag för minsta lilla. Den här texten berörde mig verkligen, jag har en del att jobba med för att kunna säga att jag verkligen älskar mig själv för jag känner inte att jag gör det fullt ut. Tänker ofta på mina fel och brister. Inte för att jag tror att vi kan vara helt felfria utifrån hur andra uppfattar oss, men jag kan lära mig att inte vara så hård mot mig och mina brister utan acceptera dem och jobba med dem utan att vara så dömmande. Och min högsta önskan är att mina barn ska älska sig själva och vara nöjda över vilka de är och då måste jag kunna föregå som ett gott exempel.


Sov till k 11.20 idag, vilket innebar att jag sovit ca 13 1/2 timme. Tyvärr försvann inte febern och det halsonda för det.


Ni ska ha ett stort tack för era krya-hälsningar!!! Jag önskar er en skön kväll, jag hoppas orka sitta uppe och heja på Sverige när de möter Argentina i fotboll :).

Kram Jennifer


10 kommentarer:

  1. Så bra inlägg! Jag jobbar på att älska mig själv, men det är tufft när man bara ser sina brister. Försöker tänka att jag har en stark kropp som orkar med mycket även om den har flera kg för mycket. Hade nästan panik när jag gick på massage och hon sa att hon även masserade magen. Jag som hatar min mage! Tänkte sedan att det kanske är ett steg till att tycka bättre om den, lite flummigt, men om jag tillåter andra att ta på den utan att få panik, så kanske jag kan börja tycka om den också.
    Blev beklämd för ett tag sedan när dottern kom hem och sa att hon var tjockast i klassen och när jag hörde hur en pedagog sagt till barnens kusin att hon var tyngst på förskolan. Vad är det för folk som säger sådant??? Jag går igång på sådant, då jag vill att min dotter och andra barn ska växa upp och bli älskade för dem de är, inte för att de är och ser ut på ett visst sätt. Alla människor är unika och måste få vara det!
    Kram till dig och krya på dig!

    SvaraRadera
  2. Det var kloka ord både från dig och från Sofia. Det är verkligen något som tål att tänkas på.

    Hoppas du mår bättre i kväll och att du vaknar kryare i morgon!

    Stor kram Carina

    SvaraRadera
  3. Jag är inte heller världens bästa förebild. Jag har ganska neggiga tankar om mig själv emellanåt och jag har svårt att inte uttrycka missnöje över mig själv. Jag förstår att barn blir förbryllade då man säger en sak, men menar något annat. För ett barn kan man aldrig lura. De ser igenom en.
    Hoppas du blir frisk snart. Tycker du har haft din beskärda del av baciller. Kram

    SvaraRadera
  4. Varför är det så svårt att se vad man gör för bra saker...? Det dåliga är lätt. Bra inlägg! Kram Anna

    SvaraRadera
  5. Bra inlägg! Jag är inte heller världens bästa förebild men försöker jobba på det. Det är ju klart att barnen gör som vi gör inte som vi säger.
    Har precis som du svårt att vara hemma och vara sjuk utan att verkligen vara sjuk och lida. Peppar, peppar så var det ett tag sen jag faktiskt var sjuk. Hoppas du kryar på dej och unna dej en dag extra hemma och må gott!
    Kram Agneta

    SvaraRadera
  6. tänkvärt! så lätt att föra över fel syn till sina barn. kram på dig! Nilla

    SvaraRadera
  7. Så klokt skrivet! Både av dig och FB-statusen.
    Som man är, det överför man på sina barn. På gott och ont!
    Kram Sara

    SvaraRadera
  8. Precis så är det ju. Man önskar bara att man varit "färdigmed sig själv" när man blev mamma, för det är väl bara tur om man inte lyckas föra över sina egna neuroser på barnen. Men att vara medveten om dem är väl ett första steg antar jag ;)

    ha en bra dag, hoppas sjukan ger med sig snart! Kram Anna

    SvaraRadera
  9. Krya på dig! Är också hemma och är lite krasslig...trist! Och inte kan man träna! Kram

    SvaraRadera
  10. Det var verkligen ett jättefint litet inlägg! Själv känner jag att jag nog inte kunnat ge det till min dotter förren nu, när hon är vuxen tyvärr. Men, det är faktiskt aldrig för sent att påverka. Det märker jag!
    Stor kryapådig KRAM!
    Helen

    SvaraRadera

Tack fina för din kommentar!