Snöängel

Tänk vad barnen var glada över snön, de började att tjata om att gå ut kl 8 på morgonen. Och det var nog tur att de tjatade på mig för då kom vi ut en vända innan det började blåsa som bara den. 

Självklart gjordes det snöänglar, trots att det inte var mycket snö, men nog blev det änglar allt. 

Och så ska det ju givetvis åkas på rumpan ner för ett litet "berg", och jag funderar hur lång tid det tar innan det går hål i overallerna ;).

 Och lillgossen skottade, oj vad han skottade, underbart att titta på och så gjorde han en snöboll, han höll säkert på i en halvtimme med en och samma boll och sedan när han kom glatt springandes med den för att visa upp så fint han gjort så tappar han den i backen, stackars liten, men han säger glatt "jag får börja om".

Jag passade på att fota lite medan småttingarna åkte på rumpan.

Gillar det röda mot snön.

Känns som det var länge sedan nu som jag fotade med kameran, har mest bara blivit bilder i farten med telefonen. Men tänk att det kan vara så roligt att fota saker, jag liksom försvinner lite :).

Nu blir det film och godis, stackars maken måste hålla sig uppe till kl 24 för att hämta grabben som är på sitt första "högstadiedisco".


Ha det bra alla!

Kram Jennifer