tisdag 2 september 2014

Aldrig mer

Ghaaaaaa, nu har jag åkt runt och delat ut kalasinbjudan till alla i lilltösens klass plus några till. Och jag säger bara det, aldrig mer att jag gör om det, det tog mig ca 100 minuter. Hade varken kuvert eller frimärken hemma så då fick jag för mig att det var väl snabbt gjort att dela ut dem själv. Men nej, tacka vet jag frimärken och kuvert!





Igår högg det till i mitt hjärta när jag skulle hämta lillgossen från fritids. Lilltösen hade följt med en kompis hem direkt efter skolan och min lille gosse stod vid ett plank vid bilvägen och bara väntade på mig. Annars brukar han leka med sin kära storasyster men nu var han fundersam över var hon var. Jag frågade hur länge han stått där och väntat på mig "ett par timmar" svarar han. Ja, nu vet jag ju inte riktigt hur han har det med tidsuppfattningen, men han kan nog ha stått där ett bra tag den lille plutten. Men idag var storasyster på fritids och de hade roligt och lekte tillsammans när jag kom :). Men jag får nog be pedagogerna om lite hjälp att puffa honom lite i baken när det gäller att leka med egna kompisar på rasterna.

Maken skruvar kök för fullt där nere men nu tänker jag sluta ögonen och hoppas på en god kurerande nattsömn.


Sakta men säkert går det framåt med bygget och nu kan börja ana att det ska bli ett kök :).

Må så gott!

Kram Jennifer

2 kommentarer:

  1. Åååå men lille plutten, förstår känslan.
    Sprang du runt och lämnade lapparna, så du fick lite träning på köpet? Kram

    SvaraRadera
  2. Lille vännen! Klart du ska prata med pedagogerna om detta att han behöver lite hjälp med att leka med andra än storasyster. Är ju synd om honom om han ska stå vid grinden och vänta på dig långa stunder om storasyster inte är där. Det är deras jobb att se till att han har roligare saker för sig.
    Kul att det går framåt med köket! Ser jättefint ut!
    Kram

    SvaraRadera

Tack fina för din kommentar!