söndag 1 november 2015

Som han svär och blir galen

Fyra dagars ledighet går mot sitt slut. Och jag känner mig slut, skulle gärna haft några dagars ledighet till (som vanligt). Jag sitter och funderar vad det är vi har gjort, känns inte som att vi har gjort något särskilt men ändå så har dagarna gått så himla fort. 

I torsdags blev det i alla fall shopping med äldste grabben. Lillgossen hade turen att få stanna hemma med kompisen och slapp alltså shoppingen. Sen tog vi en cykeltur ner till bibblan tillsammans med grannarna. Lillgossen har börjat cykla på en större cykel och det går väl sådär. När han väl sitter på cykeln går det jättebra, men det där med att starta har han lite svårt för. Och tacka för det, när man inte når ner riktigt med fötterna och cykeln är supertung, då är det inte lätt. Tror nog att den cykeln är den sämsta cykel vi någonsin köpt. Stackars lillgossen, som han svär och blir galen varje gång han ska upp på den och "pungkross" får han också : ).


Det blev lite böcker och lillgossen hittade tevespel också så han var supernöjd.


I fredags hade vi Halloween-fest här hemma. Mamma och pappa och några av mina syskon var här, vi käkade tacos och hade det riktigt trevligt, som vanligt när vi ses. Så blev till att gå ut på "bus eller godis" för kidsen också. Först gick det en gång med grannpojken och sen gick de med kusinen senare på kvällen. De var så nöjda över att ha fått både godis och pengar. 






Lördagen blev en lite jobbig dag. Vid frukosten så åt lillgossen mannagrynsgröt med kanel och socker på. gröten var så varm så han skulle blåsa på den och då blåste det upp socker och kanel i ena ögat på honom. Han fick såklart ont och började gråta. Ja ja, det går snabbt över tänkte jag. Men där hade jag fel, oj vad han hade ont. Vi försökte skölja ögat, han fick hoppa i badet och dyka i vattnet, men inget hjälpte. Han bara grät och hade ont. Maken ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att det inte är någon fara utan vi skulle skölja och köpa en salva att ha i ögat. Lillgossen vägrade dock att låta oss skölja mer och salvan i ögat ville han absolut inte ha för det gjorde så ont. Han kunde inte ha ögat öppet på hela dagen. Mitt i allt det skulle vi på 40-årsfest. Först ville han inte följa med alls men sen sa han att han ändå ville med så vi åkte dit. Men väl där ångrade han sig, han hade så svårt att se något så han ville hem. Jag åkte hem med honom till äldste grabben som tog hand om honom en liten stund så kunde jag åkta tillbaka till maken och lilltösen på festen och vara lite social innan jag och lilltösen åkte hem till grabbarna.


Lördagen var jobbig i en annan bemärkelse också. Jag var runt och tände lite ljus på gravar. Och jag tycker det är jobbigt att vara vid min brors grav. Jag vet att många tycker det är fint att ha en grav att gå till och minnas. Men jag känner inte så, jag blir så ledsen, och tycker det känns så dystert, mörkt och definitivt. Jag tycker bättre om att tända ljus för honom här hemma, där allt känns bra.






Men nog med ledsamheter. Idag vaknade lillgossen och kunde titta med ögat. Det var lite svullet och rött bara men det gjorde inte alls så ont. Så idag var det kalas för hans del och vi andra var ute och grejade och rensade lite i trädgården. Det var riktigt skönt ute så vi passade på att grädda lite våfflor till lunch.





Men nu måste jag nog ta och packa ihop lillgossens badkläder för nu är det snart dags för simskola.






Ha det gott!

Kram Jennifer

2 kommentarer:

  1. Nej vilken otur han hade med ögat :-( skönt det var bättre dagen efter.
    Förstår känslan med graven.Jag föredrar en minneslund där många andra tänt ljus och där jag själv kan tända ljus för de som inte längre är bland oss.
    Stor kram till dig.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att du har fått gjort och hittat på en massa men visst är det så att dagarna bara rusar... Stackarn som fick socker och kanel i ögat, skönt att det var bättre så att han kunde gå på kalas..

    Det brast för mig i går när jag var hos mamma och tände ljus... kanske för att det var så mycket folk på kyrkogården och alla fina lyktor som lös gjorde det mer känslosamt, förstå mig rätt men det finns dagar jag kan gå till mammas grav utan att vara ledsen.. saknaden finns ju alltid

    Ha en fin kväll
    Kram Sandra

    SvaraRadera

Tack fina för din kommentar!