Den gruppen som lillgossen är med i började med en namnövning. De stod i ring så skulle de var och en säga sitt namn och göra en rörelse så skulle de andra upprepa namnet och göra samma rörelse. Jag såg hur jobbigt många tyckte att det var, det var nästan så att det kom tårar från någon. Och det gjorde så ont i mig, jag minns själv hur jobbigt jag har tyckt att det har varit att göra sådant. Så rädd för att någon ska tycka att jag gör fel, så rädd för att göra "fel". Jag har aldrig gillat att improvisera utan har alltid velat få instruktioner för vad och hur som ska göras. Men det är nog väldigt nyttigt med sådana övningar och tränarna gjorde det på ett bra sätt och hjälpte dem bra om de inte kunde komma på
något.
Båda kidsen var nöjda efter träningen, men väldigt trötta så det var bråk och grin hela vägen hem så det blev raka vägen till sängen. Och nu är det hög tid för mig att sova.
Ha det gott!
Kram Jennifer
Det är jobbigt, och alla barn är olika.. och jag tror det är bra med träning och övning, för när jag var liten var det ingen som som fick träna på att stå i focus och göra saker.. men vi alla hamnar där ngn ggr och då är all träning bra..men som du säger det gör ont att se när barnen mår dåligt ..men sen se lyckan över att klara det :)
SvaraRaderaKRAM Sanna
Jag hade nog aldrig ställt mig och gjort så och jag var galet blyg när jag var liten, vägrade tom dans kring midsommarstången men man ville ju gärna ha den där glassen som det bjöds på efteråt hehe... Både på gott och ont att ha sådana övningar!
SvaraRaderaVad duktig han är som cyklar själv det är lite av en befrielse, fast han får ju inte rymma ;-)
Du är grym med träningen! Heja!
Tack för ditt grattis <3
Ha en fin dag
Kramar Sandra