Lite nere

Sjukdomarna fortsätter. Idag är först dagen på hela veckan som lillgossen är frisk, men igår kom äldste grabben hem efter skolan och hade över 39 grader i feber. Han var dålig i början på veckan men blev sedan frisk men nu har det alltså tagit om. 

Det har blivit mycket mys i soffan, en del bakande och spelande den här veckan.

Idag tror jag att lillgossen var nöjd över att äntligen få vara ute och leka med bästa kompisen igen. Lilltösen började också den här dagen med lek med kompis. Och jag var på ett riktigt bra spinningpass. Jag har oturligt nog sträckt mig eller fått en inflammation i bröstmuskeln så det gör ont när jag tar stavtag på skidor så därför måste jag vila från skidåkandet ett tag och hoppas på att det ger med sig snabbt. Jag hoppas innerligt att det är bra till helgen för då är det dags för "träningsläger" med kompisar uppe i Sälen.

Fyra stycken ritandes på en och samma rittavla :).

Sen var det dags att åka på kalas hos makens brors familj, deras fina lilla tjej har fyllt 3 år. Tänk vad tiden går alltså, tyckte nyss att hon föddes.  

Annars så känner jag mig lite nere just nu. Idag är det ett år sedan min fina bror lämnade oss. Och ibland känns det bara så konstigt tomt att han inte längre finns här och det gör ont. Döden är något som hör till livet men han lämnade oss alldeles för tidigt och det är ibland svårt att acceptera. Han finns med oss ändå, det vet jag fast jag önskar så att jag kunde få se honom igen. 

Bild från Pinterest

Kram Jennifer