Galet arg

Grrrrrr, nu är jag galet arg! Idag var det dags att för första gången få testa att träna hinderbana. Friskis hade ordnat så att ett gäng personer skulle få ett träningspass i hinderbanan i Vika. Vi började med uppvärmning, fick lite tips om hur man klarar av hindren. Vi fick testa lite och allt gick riktigt bra. Jag är ju dock väldigt höjdrädd så vissa hinder blev jag lite skraj och skrek lite när jag var uppe och skulle ta mig ner ;). 

Så när det äntligen var dags att få köra igång riktigt så väljer jag och mina kompisar att starta vid vägghindret. Det hade gått hur bra som helst för mig att ta mig upp under övningsgångerna. Jag tar ordentligt med fart men på något konstigt vis så dundrar jag rakt in i väggen, vrider till knät och får rejält ont. Jag försöker ändå igen och försöker sedan springa. Men så får jag ge upp, får knät lindat och ligga med benet i högläge medan de andra hade roligt. Så himla besviken, tårarna rann av både smärta och ledsamhet över att inte kunna köra. Som tur är så samåkte vi dit så jag fick skjuts hem. Nu ligger jag i soffan med ett knä som smärtar och funderar över hur tusan jag ska kunna köra bil till Karlstad imorgon. Syrran gifter sig på lördag och maken hade sedan långt tillbaka bokat in en resa till Kroatien med ett gäng kompisar så han åker imorgon och kan därför inte hänga med till Karlstad. Men men, det löser sig nog på något vis. Jag kanske vaknar och inte alls har ont.

Bild från Pinterest.

Men nu är det färdiggnällt. Jag vet att min smärta är som en droppe i havet över hur andra har det, men lite skönt att få häva ur sig lite.

Ha det riktigt bra!

Kram Jennifer