tisdag 27 mars 2012

Mina värsta fiender

En kvällspromenad fick det bli idag och nu är de verkligen på plats, mina värsta fiender. De tycker inte alls om mig när jag kommer springande, de kommer mot mig, fräser och låter så otroligt arga och jag springer förbi dem med livet som insats, hjärtat bultar så det känns som att det ska hoppa upp ur halsen. Det är gässen jag syftar på.



De invaderar stället där jag brukar springa, och jag skojar inte, jag är tokrädd för dem. De är så många och kommer mot mig, det är inte så att de bli rädd för mig och går undan, nej de attackerar. Än så länge är de lugna men så fort de fått sina ungar så är det kört. Jag har gett upp, jag springer inte där då, men det är synd för det är så fint. Jag förstår att det är för att skydda sina ungar som de beter sig så, men jag tycker de borde märka att jag är en väldigt snäll och rar person som inte alls vill dem något illa och bara låta mig få springa förbi dem utan att skrämma mig ;).

Jag har en till fiende mot min löpning....




och det är mitt knä, det har gått så bra när jag sprungit på löpbandet under vintern men efter mitt långpass i helgen så smärtar det i knäet. Det gick ändå bra att gå med det idag, men jag blir lite orolig för hur det ska gå med Göterborgsvarvet, det närmar sig med stormsteg. Ja, ja jag tror jag får vila knäet från löpning ett tag och sedan bara köra korta sträckor fram tills dagen D och så får jag räkna med att springa loppet med smärta. Varför utsätter jag mig för det? Ja men, det är ju så roligt och sådan folkfest och alla är så glada och man pratar hej vilt med folk som man inte känner och peppar varandra under loppet. Inte för att jag sprungit just det loppet förut men jag antar att det är där som det är på andra ställen :). Men jag lovar, jag ska lyssna på kroppen, och säger den ifrån helt och hållet så får jag såklart låta bli.

"Breathing correctly is the key to better fitness, muscle strength, stamina and athletic endurance"
~ Dr. Michael Yessis 
Och jobba på med min andning måste jag också göra :).

Hoppas ni alla har en skön kväll och får en härlig onsdag!

Kram Jennifer

10 kommentarer:

  1. Förstår dig så väl, de där svanarna är riktigt skrämmande. Jag blir inte rädd för så mycket, men precis som du skriver, en väsande och attackerande svan som har ungar.....då springer jag snabbt och långt! Hjälp vad jag blir rädd!

    Lova verkligen att hålla det du skriver, att lyssna på kroppen. Var rädd om dig!

    Kram Pernilla

    SvaraRadera
  2. Hihi.. De kan nypad ganska ordentligt om de kommer åt. minns att man fick skysta märken på benen när gässen på gården tyckte man kom för nära.. Hoppas knäet blir bättre snabbt! Kram

    SvaraRadera
  3. Är glad över att vi bara har änder där jag springer, för de flyttar på sig!:)
    Tråkigt med ditt knä. Jag sprang min första mil igår sedan mitten av februari och det kändes riktigt bra. Det gick inte så fort, men det var inte huvudsaken då. Hoppas också på att det är en härlig stämning under det loppet så att man blir peppad att orka lite till!:)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Jag förstår dig verkligen! Jag skulle aldrig våga mig i närheten av arga gäss. Jag klarar knappt av duvorna på stan... Och dom är ju inte ens ute efter mig!

    Kram Pernilla

    SvaraRadera
  5. Tråkigt med knät :( Hoppas att det blir bättre men kom ihåg att verkligen lyssna på kroppen. Blir imponerad av alla människor som springer så långt. Min målsättning i år är att springa en mil, det känns långt för mig.
    Kram Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett stort lycka till med din löpning! Kram Jennifer

      Radera
  6. Hej vännen lycka till med löpningen och hoppas det går bra med ditt knä! Ha det gott kram från Maria

    SvaraRadera
  7. Åh det där med anding skulle jag behöva lära mig mer om! :) trist med gässen, det ser så fint ut på bilden.
    Hihi, lättförtjänta pluspoäng, Dalarna är underbart! Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är fint så jag tycker det är så tråkigt att de skrämmer bort mig därifrån :(, jag kansek ka nhitta någon terapi som kan hjälpa mig att bli av med rädslan :). Kram Jennifer

      Radera

Tack fina för din kommentar!